Begravning och färden till paradiset
Lördagen startade lite senare på grund av fredagskvällens poolparty och man får konstatera att man tyvärr inte är 20 år längre. Klockan tolv bjöd vi personalen på lunch för sista gången denna semester. Dagarna tickar på och vi har tyvärr bara en vecka kvar i vårt underbara Jasmin.
För ett par veckor sedan gick tyvärr en god vän Hjördis här nere i Huay Yang bort. Hon blev blev 70 år och saknaden kommer att bli stor. Begravningen var uppdelad på två dagar lördag och söndag. Thailändarna har ett helt annat sätt att se på döden än vi västerlänningar har då de anser att personen kommit till paradiset. Det var en mycket vacker cermoni med munkarna på lördag och kremering på söndag.
Lördag kväll klockan 20.00 åkte vi tillsammans med flera andra upp till Templet och deltog i munkcermonin som varade i en knapp timme. Sedan var det kremering på söndag morgon och det startade då med en västerländsk cermoni kl. 08.30 då vi fick gå upp till kistan och lägga en röd ros precis som hemma men där stannade definitivt likheterna. Förutom den röda rosen fick vi tända rökelse när vi knäböjde framför altaret. När alla tagit avsked bars kistan fram till ugnen där locket togs av och några personer fick en flaska med någon antändlig vätska som skulle tömmas/skvättas ut i kistan och andra därav Lasse och jag fick vita blommor för att lägga ner i kistan. Hon låg så fin i sin sarong i kistan och det hela var en mycket känslosam upplevelse så olik våra begravningar. Därefter bars kistan in i ugnen och de närmaste fick lägga in rosor i ett litet hål ugnen. Samtliga fick sedan närvara medan kistan antändes och brann upp. Svarta rökmoln steg till himlen via den höga skorstenen och ett jordliv var till ända. Hela cermonin var mycket känslosam och det var oerhört ledsamt men samtidigt så vackert.
Istället för att köpa blommor till begravningar så gör man härnere ett täcke som är märkt med namnet på den som köpt det. Samtliga täcken hängs sedan upp på väggen och skänks efter cermonin till fattiga familjer. Marie och Wille i S5 hade beställt ett täcke och då gjorde vi övriga likadant.
En jättevacker cermoni men saknaden efter Hjördis kommer att bli stor!
För ett par veckor sedan gick tyvärr en god vän Hjördis här nere i Huay Yang bort. Hon blev blev 70 år och saknaden kommer att bli stor. Begravningen var uppdelad på två dagar lördag och söndag. Thailändarna har ett helt annat sätt att se på döden än vi västerlänningar har då de anser att personen kommit till paradiset. Det var en mycket vacker cermoni med munkarna på lördag och kremering på söndag.
Lördag kväll klockan 20.00 åkte vi tillsammans med flera andra upp till Templet och deltog i munkcermonin som varade i en knapp timme. Sedan var det kremering på söndag morgon och det startade då med en västerländsk cermoni kl. 08.30 då vi fick gå upp till kistan och lägga en röd ros precis som hemma men där stannade definitivt likheterna. Förutom den röda rosen fick vi tända rökelse när vi knäböjde framför altaret. När alla tagit avsked bars kistan fram till ugnen där locket togs av och några personer fick en flaska med någon antändlig vätska som skulle tömmas/skvättas ut i kistan och andra därav Lasse och jag fick vita blommor för att lägga ner i kistan. Hon låg så fin i sin sarong i kistan och det hela var en mycket känslosam upplevelse så olik våra begravningar. Därefter bars kistan in i ugnen och de närmaste fick lägga in rosor i ett litet hål ugnen. Samtliga fick sedan närvara medan kistan antändes och brann upp. Svarta rökmoln steg till himlen via den höga skorstenen och ett jordliv var till ända. Hela cermonin var mycket känslosam och det var oerhört ledsamt men samtidigt så vackert.
Istället för att köpa blommor till begravningar så gör man härnere ett täcke som är märkt med namnet på den som köpt det. Samtliga täcken hängs sedan upp på väggen och skänks efter cermonin till fattiga familjer. Marie och Wille i S5 hade beställt ett täcke och då gjorde vi övriga likadant.
En jättevacker cermoni men saknaden efter Hjördis kommer att bli stor!
