Fadderbarnen

Söndag förmiddag vid 12 tiden kom våra älskade fadderbarn på besök. Det är nu 7 år sedan vi började hjälpa den lilla familjen och det är så underbart att se hur de fått det bättre. Idag är Mon som är äldst 14 år, Mint är 12 år och minstingen Gäng är 8 år. I Thailand säger man alltid att man är ett år äldre så snart man har fyllt år.

När vi började hjälpa familjen så var barnen bara 8, 6 och 1 år gamla. Trots att vi har svårt att prata med varandra så har vi jättekul tillsammans när de kommer. Denna gång kom de själva på Salängen som Mon körde. Sedan följde vi dem hem så vi skulle se att de kom hem ordentligt.

Vi började med en lunch på restaurang Jon Jan och de hann knappt svälja maten innan de sa wai nam vilket betyder bada på thai. Sedan tillbringade vi några roliga timmar i poolen. Både Mint och Mon har lärt sig simma i vår pool och lilla Gäng blir mer och mer vågad ju längre tiden går men han får dock ha puffar på armarna än så länge.

Efter pool bad och glassintag så hade vi jättekul när vi lärde barnen Snapchat och hjälpte Mon att installera det på sin telefon. Genom den hjälp de får har de haft råd att även skaffa ett par telefoner så att Mon har fått en egen och vi har på så sätt kunnat få bättre kontakt med barnen då de har Facebook.
Nästa gång vi kommer har vi lovat att gå med Mon till tandläkaren då han har slagit av halva sin framtand. Vi har varit hos tandläkaren tidigare men då ville tandläkaren att vi väntade ett tag för att se om tanden var död eller ej.

Innan vi åkte hemåt med barnen inhandlade vi take away på restaurang Jon Jan för att ta hem till alla även till mamma och mormor. Vi inhandlade även lite yoghurt och annat smått och gott. Vi har de senaste gångerna även gett barnen en slant men vi har förstått att direkt de kommit hem så har de gett pengarna till mamma eller mormor. Vilket svenskt barn skulle göra så. Likaså när de var mindre och vi frågade vad de ville ha när vi var i affären så gick lilla Mon direkt fram till kaffet och ville köpa kaffe till mormor.
Nong som vi lärde känna redan när vi kom till Huay Yang första gången 2005 har varit vår klippa och varit den som hjälpt oss i alla lägen. Är det någon thailändare vi litar på så är de henne. Hon har hjälpt oss vid sjukdom t.ex. när Lasses mamma bröt lårbenshalsen då ordnade hon precis allt åt oss, hämtar oss alltid i Bangkok med en av sina taxibilar när vi kommer och nu hjälper hon oss med att tolka i vår kontakt med våra fadderbarn. Tack snälla Nong för allt du gjort för oss. I veckan följe hon med oss till skolan och tolkade när vi träffade Mint och Mon. Nong har berättat att Mon nu ska börja i Primary school ett slags förberedande för gymnasium men som med allt här i Thailand kostar det pengar och det är något denna familj inte har. Vi diskuterade lite om detta och lovade försök hjälpa så att både Mint och Mon kan få fortsätta studera och få möjlighet till ett bättre liv än deras mormor och mamma har haft. Idag betalar vi och våra vänner i Sverige Susanne och Lasse till en affär i byn Si-shop dit de får gå och handla och de får även gå till Nong och hämta pengar en gång i månaden. Innan vi kom ner denna gång hade de pengar vi lämnat till Nong tagit slut men då sa hon till familjen att hon lägger ut tills vi kommer men då slutade de komma och hämta pengar. Så hur fattiga de än är så har de en stolthet och ville då inte hämta några pengar. Nong åkte då upp till skolan och lämnade pengarna till barnen.

Redan från första början då vi lämnade pengar till skolan (innan vi visste att pengarna inte kom barnen tillgodo) så sa Nong till oss varför lämnar ni inte pengarna till Mon som då var 8 år. Vi kontrade med att kan man verkligen det? Nong svarade att det finns inte på världskartan att han skulle göra annat än att ge pengarna till sin mormor. När vi kom i kontakt med barnen för sju år sedan så har vi bara sett mormor men sedan ett par år tillbaka så är även mamma tillbaka (vart hon varit förtäljer inte historien) och lever uppenbarligen vilket vi inte visste från början.

Lilla Mint som nu blivit stor kramar mig som om hon aldrig vill släppa taget när vi ses. Vi har kommit att älska dessa barn som om de varit våra egna och det känns så bra att förhoppningsvis kunna bidra till att de får ett bättre liv.

Tack också Annika och Mats för bidraget till barnen.
Min och Mon för 7 år sedan
Min och Mon för 7 år sedan
Minth idag
Minth idag
Mon idag
Mon idag
Mon kör Salängen själv vilket han även gör till skolan varje dag
Mon kör Salängen själv vilket han även gör till skolan varje dag
Lilla Gäng 8 år
Lilla Gäng 8 år
Lilla Gäng 8 år
Lilla Gäng 8 år
Lilla Gäng 8 år
Lilla Gäng 8 år
Ging Khao de väljer alltid räkor eller kung som det heter på thai
Ging Khao de väljer alltid räkor eller kung som det heter på thai
Jag och lilla Gäng
Jag och lilla Gäng
Jag, Mint och Mon
Jag, Mint och Mon
Mint och Mon
Mint och Mon
Mon har blivit en baddare på att simma, från att först knappt vågat gå i vattnet för 7 år sedan
Mon har blivit en baddare på att simma, från att först knappt vågat gå i vattnet för 7 år sedan
Helt otroligt hur de städar efter sig och bär in badleksakerna i förrådet.
Helt otroligt hur de städar efter sig och bär in badleksakerna i förrådet.
Lite kallt är det nog att duscha
Lite kallt är det nog att duscha