En känslosam dag i två skolor vid Burmagränsen

Om det är någon (efter att ha läst nedanstående) som känner att ni vill bidra till någon av dessa fattiga barn där en mycket liten peng gör stor skillnad så kan ni kontakta oss så förmedlar vi pengar och visar här på hemsidan vilket barn som fått de donerade pengarna samt ett scholarshipsintyg som visar på att barnen med familjer verkligen mottagit pengarna. Ni ska i så fall veta att ni gör så stor skillnad i dessa barns liv. Om någon dessutom vet hur vi skall få fatt på en stående rullstol så hör gärna av er. Om ni fortsätter läsa så förstår ni varför :-)

Våra fadderbarn Min, Mon och Gäng har fått det så mycket bättre så det är en fröjd att se vilken skillnad våra, Lasse & Susanne Sandberg och Hanne & Björn Eklunds pengar gjort för mormor och de små barnen. Vi hade förra veckan besökt ett par skolor med ett stort antal riktigt fattiga barn tillsammans med Nong, Lis och Christer. Nong kände rektorerna och vi fick veta att det fanns väldigt många barn som var i behov av hjälp. Lis och Christer har några personer i Karlstad som bidragit med pengar och de ville nu lägga det och sina egna pengar på en större mängd barn istället för att endast hjälpa deras nuvarande fadderbarn.

Vi beslöt att göra samma sak då vi också får stöd av Susanne och Lasse hemifrån Sverige dvs. även bidra med det vi kan även till dessa barn. Vi började med att donera 10000 Bath var då rektorn sa att 1000 Bath per barn var mycket pengar för dessa barn så vi gav till 10 barn och Lis och Christer till tio barn som en start. Vi fick möjlighet att ge pengarna direkt till barnen och vi fick även träffa/besöka deras familjer. Vi var lite oroliga över att ge pengar direkt till barnen men både Nong och rektorerna försäkrade oss om att det absolut inte var någon fara att ge pengar direkt till barnen för de skulle absolut inte köpa något onödigt för pengarna. Man kan inte riktigt tänka svenskt här. Nong hade tidigare sagt till oss att vi borde ge vårt fadderbarn Mon pengarna direkt istället för till skolan i Huay Yang. Ack så rätt hon hade och vi hade så fel då vi tänkte att han kanske skulle göra av med pengarna på onödiga saker men där hade vi helt fel. Istället försvann pengarna. Vi fick dock tillbaka pengarna när Lis och jag konfronterade läraren i skolan. Vi har därmed lärt oss en läxa att aldrig ge pengarna till skolan direkt utan göra som här där båda rektorerna ville att vi gav pengarna direkt till barnen.

Vi började med att besöka den första skolan Prachapitak School klockan 08.00 och vi slogs av vilken disciplin som råder i skolan. Alla stod uppradade på raka led och bad till Buddha. Inget skrik och bråk. Den första skolan hade utsett tio barn vilka fick 1000 Bath var av oss i små kuvert. Rektorn började med att säga att han tyckte det var viktigt att alltid respektera utsatta tider. Han sa att vi utlänningar är mycket bättre på det än thailändare och han ville att barnen lärde sig av det. Nong översatte hela tiden åt båda hållen. Lis och jag räckte över fem kuvert var till de 10 barnen och sedan skulle vi göra detsamma på nästa skola. Efter mycket tackande och glädje så åkte vi vidare till nästa skola Ban Thung Yao School.

Här hade rektorn ordnat så att även föräldrarna deltog när vi delade ut våra kuvert. En av föräldrarna var svärdotter till Chip som är trädgårdsmästare på vårt område. Det var en väldigt pampig tillställning där det fotades rejält :-). Vi fick även skriftliga bevis på att dessa 10 barn erhållit scholarships på 1000 Bath var.
En av mammorna grät av glädje och känslan att kunna hjälpa vid ett sådant tillfälle är obeskrivlig.

Efter ceremonin så fick vi åka med för att besöka några av de fattiga familjerna i hemmen. De hade det väldigt fattigt men det kändes ändå som det värsta vi sett ändå är hos våra fadderbarn innan de fick hjälp. Sista familjen vi besökte var en familj där mamman Moiu vid 31 års ålder fått stroke och nu satt i en hemmabyggd upprätt stå stol och förstod vad vi sa men kunde inte på något sätt kommunicera utan var i behov av hjälp till allt. När hon insjuknade så var hon gift och hon och hennes man har två barn. Den ena flickan är 12 år och heter Mää och går i Ban Thung Yao School, hon har också en storasyster som går på universitetet i Bangkok. Båda barnen hade fått stipendier och kunde därmed studera vilket de inte kunnat annars. Barnens pappa och den handikappade mammans man försvann så fort hon blev sjuk vilket gjorde att mormor Tim som är 57 år och morfar som är 60 år fick flytta hem till dottern och barnbarnen. De förklarade att detta är en självklarhet i Thailand där man alltid tar hand om sina familjemedlemmar. Den tolvåriga dottern hjälpte mormor med att sköta om sin mamma.

De är i behov av blöjor och en speciell mjölk vilket är det enda Moiu kan äta. Det går åt nio sådana mjölk flaskor varje dag och cirka 14 blöjor per vecka. Därutöver ska vi försöka få tag på en stående rullstol såsom en del CP-skadade personer har. Är det någon som har någon idé om hur man får fatt på en sådan så är ni välkomna att höra av er.

Dagen avslutades med att vi fick delta vid skolbarnens lunch och därefter åkte rektorn som hette Metha Svikamnerd med oss till ett lunchställe för gemensam lunch innan vi skiljdes åt. Man slås av hur väl-uppfostrade barnen är. Helt häpna såg vi hur de i tur och ordning på lärarens uppmaning gick och hämtade mat. Efter maten diskade de sina tallrikar och bestick, torkade av borden och avslutade med att borsta sina tänder. Allt skedde utan gnäll eller tjafs.

Ni kan även läsa på Lis och Christers hemsida www.jasmins22.se

Vi vill avslutningsvis tacka Nong för hennes hjälp vilket gjort det möjligt att genomföra detta trots att vi inte kan språket. En mycket känslosam dag med mycket intryck och återigen en känsla av att vi varje enskild dag borde vara mer tacksamma för det liv vi lever i Sverige.

Thanks to Nong for all your help that made this possible.​​

Nong, rektorn, Lis och jag
Barnen i Ban Thung Yao School som fick våra kuvert. Skolan hade tagit ut de barn som behövde pengarna mest
Nong, Mää dotter till den handikappade kvinnan och mr Metha director of Ban Thung Yao School
Barnen i Ban Thung Yao School
Några av barnen som fick pengar i Prachapitak School
Barnen i Prachapitak School får varsitt kuvert
Rektorn och en lärare i Prachapitak School
Bevis på att barnen fick pengarna
Infarten till första skolan
Här framgår även vem som skänkt pengar
En av killarna med mormor eller farmor som grät av lycka.
Vägen till ett av husen. Lis och Christer åkte moppe men jag och Lasse åkte på flaket på Landrovern
Ett av köken
och en annan variant
Ja så här ser det ut i en hel del kök
Ja så här ser det ut i en hel del kök
De tio kuverten
De tio kuverten
Infarten till andra skolan
Hemma hos en av familjerna
En av familjerna vi fick besöka
En av familjerna vi fick besöka
Lis och ett av barnen
Det känns inte helt bekvämt att publicera dessa bilder men vi hoppas genom detta få lite stöd i supporten till familjen.

För er som är intresserade av att hjälpa någon av familjerna eller bara bidrag till något på skolan har vi öppnat ett speciellt konto för barnen/familjerna:

Handelsbanken:
Clearing 6140
Konto 940 562 618


Det internationella bankkonto numret, IBAN är:
SE04 6000 0000 0009 4056 2618

Glöm inte att ange namn samt skicka ett e-postmeddelande till s12jasmin@gmail.com så vi får er e-postadress och kan återkoppla till er.

Vi fick tillåtelse att ta kort av den handikappade mamman för att de var i stort behov av hjälp, här med dottern och mamma