Hanging rock/ Hanging stones!

Vi har under en längre tid tänkt besöka den munk som vi vet lever i olika typer av grottor/ stenformationer en liten bit från Burmagränsen men det har aldrig blivit av förrän nu. Det var inte direkt lätt att hitta dit då vi fick åka in på lite småvägar tills vi kom fram till de otroliga naturfenomen som stenformationerna utgjorde. En munk har bott där i mellan 20-30 år och man förundras över att någon kan leva nästan hela sitt liv på det sättet. Det visade sig senare att det även satt en parabolantenn fäst på ett av klippblocken så det kanske inte var jättesynd om honom i alla fall :-) Munken kunde väldigt bra engelska och han gick med på att bli fotograferad.

Det var massiva stenblock i alla dess former som utgjorde magnifika vyer. Det fanns en stig runt hela stället där man fick krypa ner i grottor och på vissa ställen fanns murade kakellagda trappor där man kunde gå upp och njuta av utsikten. Allt detta var sedan inbäddat i grönskande träd, buskar och blommor.

Jennie ryckt mig i handen och sa - farmor jag gillar inte djunglar och föresten tycker jag det är för varmt i Thailand :-) ganska kul att höra från en halvthai som kanske blivit lite för försvenskad. Pappa och hon gick därför tillbaka till den luftkonditionerade bilen medan Lasse och jag började vår klättring runt klipporna. Efter en stund bet myggorna mig så mycket på benen att jag vände tillbaka. Jag blir normalt inte myggbiten här i Thailand så myggorna tycks inte gilla mig vidare värst men myggorna här gjorde uppenbarligen det. I väntan på att Lasse skulle gå runt så gick jag ner och fotade munkens köksdel samt en del annat.

När vi anlände kom tre hundar rusande vilka visade sig vara munkens hundar då vi senare såg att de låg som en skyddande sköld runt området där munken befann sig. När vi skulle åka kom två turister med två faktiskt ganska skräckingagande hundar som de tänkte ta med sig upp men de blev snabbt bortskrämda av munkens tre hundar. Ett tag var vi ganska rädda för att det skulle bli ett jätteslagsmål. Ibland kan man undra hur turister tänker, varför inte låta sina egna hundar sitta kvar i bilen. Under vår tid i Huay Yang har vi aldrig varit rädda för vildhundarna utan för de hundar som ägs av människor. Dessa koppelhundar brukar vara mycket mer aggressiva vilket vi råkat ut för ett par gånger. Tänkte skriva om dessa episoder lite senare. Nedan ser ni bilderna på munken och det område han kallar sitt hem.
The munk himself
The munk himself
Jennie: Jag gillar inte djungeln :-)
Jennie: Jag gillar inte djungeln :-)
Köksdelen
Köksdelen
Här tillreds maten
Här tillreds maten