Tack till Bangkok Hospital i Hua Hin

Ända sedan vi kom hem från vår resa till Aten i början av juni har jag haft en jättekonstig känsla i mina ben. Ibland blir det isande kyla och det känns som om benen svullnar fast de inte gör det, ibland en kokande känsla av värme i benen. Jag har varit på allsköns undersökningar av allt från provtagning till cirkulationsundersökningar men ingen vet vad det kan vara.

Efter ytterligare en månad kändes det som om jag fått urinvägsinfektion så jag begav mig till vårdcentralen där jag fick träffa en lite tjej som troligen var AT-läkare. Det visade sig att det var urinvägsinfektion men i försiktiga Sverige så vill man ju helst inte skriva ut penicillin eller sulfa så hon föreslog att jag skulle vänta och se om det gick bort av sig själv. Jag gav mig inte och fick tillslut sulfa som sedan visade sig vara så svag så den inte hade knockat någon bakterie i hela världen. Besvären fortsatte så jag gick tillbaka och fick träffa ytterligare en läkare som skrev ut samma medicin men något lite starkare vilket inte heller hjälpte. Nu var det sista veckan innan vi skulle åka och jag började bli lite desperat och fick efter mycket om och men träffa min husläkare vilken sa att nu hinner vi inte odla men vi får chansa. Han skrev då ut en fyra gånger så stor dos av samma typ av sulfa. Nu stod mitt hopp till att detta skulle hjälpa men icke sa Nicke. Besvären har bara blivit värre och värre. När vi nu ändå skulle åka till Hua Hin för att shoppa så tänkte jag att då går jag in på Bangkok Hospital på samma gång.

En sak säger jag bara mina vänner att svenska sjukhus borde göra ett studiebesök på Bangkok Hospital. Det tog mig 50 minuter så hade de tagit alla prover som krävdes, jag hade fått träffa en jättetrevlig och noggrann doktor samt fått medicin och en ny tid inbokad för ultraljudsundersökning på njurarna samt återbesök till henne. Hon förklarade dock på lite knagglig engelska (tur Lasse var med så vi hade fyra öron) om vad som kunde orsaka besvären, alla symtom samt instruerade mig också i vad jag måste kräva för undersökningar när jag kom till Sverige (hon vet nog inte hur dåligt det blivit i Sverige när man söker sjukvård där). Hon förklarade också att eftersom jag fått tre liknande sulfakurer tidigare så hade bakterien troligen blivit resistent mot den typen av medicin. Kunde nästan jag utan att vara läkare räkna ut.

Problemet med mina ben löste hon också och efter en undersökning sa hon att dina besvär i benen till 99 procents sannolikhet beror på att en nerv i ryggen ligger i kläm och sedan rabblade hon upp alla de symptom som det kunde ge vilket stämmer precis in på de besvär jag har. Jag ångrar djupt idag att jag inte sa något om benen redan vid mitt första besök för då hade hon skickat mig till en ryggläkare och de problemen hade troligen löst sig även de. Nu får jag börja traggla med vårdcentralen igen och även om jag har en bra husläkare så kan det ta veckor innan man får en tid hos honom.

I Sverige handlar det ju inte om att personalen inte gör sitt bästa men vi har idioter till politiker som inte fattar att vi måste satsa på sjukvården och de som väljer att jobba med människor utan de flyr istället till t.ex. Norge.

Många kommer troligen att tänka - men detta är ju ett privat sjukhus, ja visserligen men den koordinering och antalet personer som jobbade där borde kunna appliceras även på Svenska sjukhus. Jag blev inskriven av en jättetrevlig kvinna blev sedan hänvisad till en sjuksköterska där alla prover togs direkt, fick sedan sitta ner och de sa att jag max skulle behöva vänta i 30 minuter. Hade det varit i Sverige så hade det handlat om timmar istället för minuter.

Efter att jag träffat doktorn som bad en sköterska fixa återbesökstid och tid för ultraljudsundersökning så  blev jag hänvisad till ytterligare en sköterska som gav mig min medicin. Allt detta kostade 2 000 Bath (cirka 450-500 kr) alltså inte speciellt mycket mer än i Sverige då detta även inkluderade medicin. Ultraljudsundersökningen plus läkarbesök kostade 3100 Bath och då fick jag även med mig alla bilder på en CD-skiva hem. Sedan är det naturligtvis skillnad om man tvingas bli inlagd på ett privat sjukhus. Vi har ju dock försäkring när vi vistas härnere utifall olyckan skulle vara framme. Dessa besök får jag troligen ingen ersättning för eftersom jag redan hemma i Sverige sökt för samma besvär. Även de allmänna sjukhusen där vi varit ett par gånger håller hög standard i Thailand.

Gissa om den medicin de skrev ut hjälpte? Jo då mycket riktigt den hjälpte direkt och efter ett besök hos sjukvård i Thailand är jag nu äntligen bra.

Ibland undrar man om det inte är bättre att skriva ut en medicin som direkt knockar bakterierna istället för att som jag fått äta tre sulfakuren som inte hjälpte. Förstår att man är restriktiv men en svag, en medelstark och en stark kurer borde vara lika farligt som att ge en lite starkare direkt.

Stort tack till Thailand som tog bort mitt akuta problem och även gav mig orsaken till mitt tre månader långa besvär med benen.