Vi fick med lätthet igång vår större motorcykel men Daniels var det tji att få liv i hur mycket vi än försökte. Då var det bara att kalla in de rescue team bestående av vakten, trädgårds-mästaren och vår nya städerska. De kämpade och kämpade och de brukar fixa det men nu var den extra tjurig så inte ens de fick liv i motorcykeln. Imorgon kommer dock undsättningen då de kommer och hämtar motorcykeln för service.

Nannie var förtvivlad över detta då hon tänkt sig träna på Dniels motorcykel innan hon ska sätta sig på EU-moppen som hon fick i julklapp hemma i Sverige. Om vi inte får igång Daniels så måste vi hyra en saläng för det är lite väl trångt att sitta tre stycken till och med på vår stora motorcykel. Vi ser ut som värsta Thai-familjen som kan sitta hur många som helst på motorcyklarna.

Vi frågade en gång hur gammal man var tvungen att vara för att få köra motorcykel och fick då svaret att det var 16 år men personen tillägger därefter att det går lika bra med två 8-åringar. Ja inget är som vi är vana i detta land på motorvägen räcker det tex med att en som åker på motorcykeln har hjälm. Det värsta är att man lätt faller in i denna jargong och gör likadant själv. När vi först kom till byn för 12 år sedan så sa vi att vi ska aldrig åka på motorvägen, det hölls inte så länge, Därefter sa vi att vi ska inte korsa motorvägen och inte heller det löftet hölls så speciellt länge.