Fadderbarnen
Då var det dags för att hämta våra fadderbarn igen. Vi var lite oroliga för hur det skulle se ut hemma hos dem med tanke på översvämningarna som varit värre ju längre söder ut från vår by man kommer. Barnen bor med mormor cirka 5 km söderut från Huay Yang. Det såg trots allt ganska hyfsat ut om man bortser från hur de bor i övrigt. Tror inte att översvämningen hade drabbat dem så mycket.
Boendet om man nu kan kalla det så ser hemskt ut och utöver mormor bor där 5 barn, ankor, jordekorrar, hundar och hönor som alla vandrar runt i huset som för övrigt inte har några fönster och inte heller väggar överallt. När vi kom satt där även en gammal dam framför huset som hade massor av palmblad framför sig. Hon försökte förklara och om vi fattade det rätt så gjorde hon strån till sopkvastar utav palmbladen. Hon repade bladen i tunna strimlor som hon sedan packade ihop till stora buntar. Tidigare har de berättat för oss att de säljer luddet som sitter utanpå kokosnötterna för 20 Bath per kilo. Tänk er att plocka bort det lilla luddet som sitter utanpå nöten och inte få mer än 20 Bath cirka 5 kr för ett kilo. Det väger ju ingenting så det krävs säkert en hel säck för att uppnå ett kilo.
Även denna gång ringde Nong till mormor för att tala om att vi skulle komma men hon fick inget svar så vi åkte dit på vinst och förlust. I en korsning innan man svänger ner till deras hus bor den familj som en gång förbjöd mormor att gå fram till sitt eget hus då de ägde marken fram till huset. De krävde 2500 Bath per månad (cirka 600 kr) för att de skulle få gå till sitt eget hus. Lite svårt att uppnå för en mormor som letar skräp i soptunnorna. Vårt fadderbarn Mons pappa, som är död, ägde marken på vilket huset var byggt men inte marken fram till huset. För att komma runt detta fick mormor låna pengar för att kunna bygga något nytt på ny mark. Detta lån som lånades ut av en av familjerna på krönet vilka sedan tog ockerränta av vår lilla familj. Vi och våra grannar Hanne och Björn betalade då lånet och skuldebrevet revs sönder. Efter detta får vi ilskna blickar varje gång vi åker förbi både av de som lånade ut pengarna och de som hade tänkt sko sig genom att kräva pengar för att mormor skulle kunna nå sitt eget hus. Ja man kan sannerligen inte säga att de är snälla emot varandra.
När vi kom dit igår så var inte Min och Mon henna utan bara deras lillebror Gäng, mormor och den äldre damen. Mormor ringde dock efter dem och efter att vi väntat cirka 15 minuter så kom de och slängde sig över oss och kramade oss. Det är en sådan lycka att se hur glada de är över att se oss. Vi tog med oss Min och Mon och åkte till Jasmin för att bada och därefter äta. Innan vi slutligen körde hem dem på salängen framåt kvällningen så åkte vi till Sea shop för att proviantera lite. Det blev naturligtvis kaffe till mormor vilket är det första som barnen vill att vi köper, en kartong med Pad Mama, två stora säckar ris, soja, en platta av deras älsklingsläsk röd Fanta, yoghurt, schampo, mjölk mm. Varje gång de är hos oss så älskar de att duscha och tvätta håret hemma hos oss då de ju inte har de möjligheterna hemma hos sig. Så skedde även denna gång och Nannie flätade sedan lilla Mins hår. Vi stannade även till hos Oils butik och köpte två små väskor i vilka vi stoppade några hundra Bath i vardera en åt Min och en åt Mon såsom vi brukar göra varje gång. Sedan lämnar våra vänner Susanne och Lasse Sandberg pengar till en lokal affär Sea Shop dit mormor kan gå och handla för en bestämd summa varje månad. Ägarinnan för Sea Shop är så snäll och glad för att vi hjälper familjen så hon vill aldrig ha hela summan betald i förväg utan vi betalar halva summan fram till vi kommer nästa gång och hon gör likaså och sedan betalar vi resterande när vi kommer.
Glädjen var stor när vi kom tillbaka till huset med maten och allra lyckligast var nog de tre minsta grabbarna över plattan med röd Fanta. Kanske inte så nyttigt men lite gott skadar nog inte. Fem små glada barn plus mormor och den gamla damen vinkade sedan av oss och jag kan än idag höra deras glada Bye Bye. Den gamla damen var mycket noga med att de skulle tacka oss flera gånger.
Vi har nu lite planer på att undersöka möjligheten till specialundervisning i engelska för barnen. Vi har hört talas om att det ska finnas möjlighet till det på katolska skolan. Det får bli ett projekt för kommande resa för det skulle vara så kul att kunna kommunicera lite med dem på annat sätt än med enstaka ord och fingerspråket.
Boendet om man nu kan kalla det så ser hemskt ut och utöver mormor bor där 5 barn, ankor, jordekorrar, hundar och hönor som alla vandrar runt i huset som för övrigt inte har några fönster och inte heller väggar överallt. När vi kom satt där även en gammal dam framför huset som hade massor av palmblad framför sig. Hon försökte förklara och om vi fattade det rätt så gjorde hon strån till sopkvastar utav palmbladen. Hon repade bladen i tunna strimlor som hon sedan packade ihop till stora buntar. Tidigare har de berättat för oss att de säljer luddet som sitter utanpå kokosnötterna för 20 Bath per kilo. Tänk er att plocka bort det lilla luddet som sitter utanpå nöten och inte få mer än 20 Bath cirka 5 kr för ett kilo. Det väger ju ingenting så det krävs säkert en hel säck för att uppnå ett kilo.
Även denna gång ringde Nong till mormor för att tala om att vi skulle komma men hon fick inget svar så vi åkte dit på vinst och förlust. I en korsning innan man svänger ner till deras hus bor den familj som en gång förbjöd mormor att gå fram till sitt eget hus då de ägde marken fram till huset. De krävde 2500 Bath per månad (cirka 600 kr) för att de skulle få gå till sitt eget hus. Lite svårt att uppnå för en mormor som letar skräp i soptunnorna. Vårt fadderbarn Mons pappa, som är död, ägde marken på vilket huset var byggt men inte marken fram till huset. För att komma runt detta fick mormor låna pengar för att kunna bygga något nytt på ny mark. Detta lån som lånades ut av en av familjerna på krönet vilka sedan tog ockerränta av vår lilla familj. Vi och våra grannar Hanne och Björn betalade då lånet och skuldebrevet revs sönder. Efter detta får vi ilskna blickar varje gång vi åker förbi både av de som lånade ut pengarna och de som hade tänkt sko sig genom att kräva pengar för att mormor skulle kunna nå sitt eget hus. Ja man kan sannerligen inte säga att de är snälla emot varandra.
När vi kom dit igår så var inte Min och Mon henna utan bara deras lillebror Gäng, mormor och den äldre damen. Mormor ringde dock efter dem och efter att vi väntat cirka 15 minuter så kom de och slängde sig över oss och kramade oss. Det är en sådan lycka att se hur glada de är över att se oss. Vi tog med oss Min och Mon och åkte till Jasmin för att bada och därefter äta. Innan vi slutligen körde hem dem på salängen framåt kvällningen så åkte vi till Sea shop för att proviantera lite. Det blev naturligtvis kaffe till mormor vilket är det första som barnen vill att vi köper, en kartong med Pad Mama, två stora säckar ris, soja, en platta av deras älsklingsläsk röd Fanta, yoghurt, schampo, mjölk mm. Varje gång de är hos oss så älskar de att duscha och tvätta håret hemma hos oss då de ju inte har de möjligheterna hemma hos sig. Så skedde även denna gång och Nannie flätade sedan lilla Mins hår. Vi stannade även till hos Oils butik och köpte två små väskor i vilka vi stoppade några hundra Bath i vardera en åt Min och en åt Mon såsom vi brukar göra varje gång. Sedan lämnar våra vänner Susanne och Lasse Sandberg pengar till en lokal affär Sea Shop dit mormor kan gå och handla för en bestämd summa varje månad. Ägarinnan för Sea Shop är så snäll och glad för att vi hjälper familjen så hon vill aldrig ha hela summan betald i förväg utan vi betalar halva summan fram till vi kommer nästa gång och hon gör likaså och sedan betalar vi resterande när vi kommer.
Glädjen var stor när vi kom tillbaka till huset med maten och allra lyckligast var nog de tre minsta grabbarna över plattan med röd Fanta. Kanske inte så nyttigt men lite gott skadar nog inte. Fem små glada barn plus mormor och den gamla damen vinkade sedan av oss och jag kan än idag höra deras glada Bye Bye. Den gamla damen var mycket noga med att de skulle tacka oss flera gånger.
Vi har nu lite planer på att undersöka möjligheten till specialundervisning i engelska för barnen. Vi har hört talas om att det ska finnas möjlighet till det på katolska skolan. Det får bli ett projekt för kommande resa för det skulle vara så kul att kunna kommunicera lite med dem på annat sätt än med enstaka ord och fingerspråket.
Visa 3 kommentarer >>